OM LJUSBEHANDLING
Solljus - källan till liv

Användningen av ljus i medicinskt syfte går långt tillbaka. 
Den första ljuskällan som användes inom fotomedicinen var naturligt
 solljus. Redan i det forna Egypten användes solljus för medicinsk
behandling. Hippokrates angav senare solljus som ett botemedel mot 
diverse sjukdomar.

Trots att solljusterapi som behandlingsform på den tiden inte hade någon vetenskaplig förankring var det uppenbart att den hade en läkande verkan, och romerska och arabiska läkare införde således ljusterapin i allmänmedicinsk behandling.

Idag känner man till att den mänskliga organismen omvandlar ljus till elektrokemisk energi, vilket aktiverar en rad biokemiska reaktioner inom cellerna som stimulerar ämnesomsättningen och förstärker hela kroppens immunförsvar.

Nobelpriset

Den danske läkaren Niels Ryberg Finsen uppfann den moderna ljusterapin för ungefär 100 år sedan. 1903 belönades han med Nobelpriset i medicin för sina prestationer inom ljusterapi. Finsen utvecklade den första apparaten som kunde generera tekniskt syntetiserat solljus och
åstadkom enastående resultat i behandling av patienter med en viss typ
av hudtuberkulos. Doktor Finsen brukar betraktas som den moderna ljusterapins fader.

Vetenskap möte modern teknik.

I början av 1980 talet utvecklade ett forskarteam en ljuskälla som
ursprungligen baserades på lågeffektlaserterapi, men som visade sig
fungera i nästan hela spektrumet av synligt ljus och även i en del av
det infraröda ljusspektrumet. Studien påvisade vissa fysiska egenskaper
som har en avgörande betydelse för ljusterapins effektivitet.